Det är inte jag det är stan som är känslokall.

Jag har rannsakat mig själv
så många gånger att ett antal aldrig stämt
har dämpat ångest med mitt manskap varje helg
och kommit fram till att mitt ansvar vart ett skämt

Man blir formad av staden som äter upp en
och näsan den vädrar misär i luften
förnuftet, försvunnen det är borta med vinden
tävlar mot tiden men klockan den vinner

Vill bara lämna allt
för det var längesen jag kände mig hemmastadd
när värmen är borta förändras man
det är inte jag det är stan som är känslokall
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0