towetornbrants.blogg.se

Det har vart en tuff vecka. Började faktiskt bra och bestämde med Jenny att jag ska klara att gå till skolan hela december. Men det sprack dagen efter, inte med flit dock. Hade mentorssamtal förra onsdagen som min mentor egentligen fick tvinga ut mig om vad som hade hänt, men som därifrån ledde till att jag fick en akut tid hos kuratorn och sedan vidare till BUP, eller Prima Barn som de heter i spånga, en timme senare. Allt hände så snabbt, det gick på 2 timmar. 2 timmar som var både långsamma och stressfulla, mitt huvud snurrade i 240 om inte mer. Fick berätta vad som hade hänt 3 gånger, och enligt mig är de 3 gånger för mycket. Var helt känslosamt slut i huvudet efter samtalet på prima barn. Hjärnan kändes mest som mos och mina ögon var svullna från att ha gråtit 2/3 gångerna jag berättde. Allt känns så overkligt. Sov varken torsdag eller fredag natt, lördag och söndag natt fick jag några timmars sömn men de berodde på något helt annat.

Vet inte vad jag ska säga. Finns det ens nått att säga? Är bara så frustrerad och arg ändå så det spelar väl ingen roll vad man säger för det kommer ändå ut fel. Är så dålig och berätta hur jag känner, kan inte sätta det på ord...

 

7 månader. i natt, tisdag natt, 10/11 december har det gått 7 månader sen det hände. Helt overkligt eftersom jag återupplever det varje natt iallafall. Kommer ingenstans, minns inget mer, upplever exakt samma saker, samma ord, samma blickar. Vad som har hänt, har hänt... men vart går jag nu? Hur fortsätter jag framåt? Så många frågor som är svåra att svara på. Jag antar att jag ska få svar på några av dom idag. Då är det mitt första bup samtal med en psykolog... vet inte ens om jag tror på om att man ska prata om sina
problem. Men ska iallafall ge det ett försök.