towetornbrants.blogg.se

Har inte skrivit på länge pga har haft mycket att göra och mycket att tänka på. För de mesta har de bara varit stress över jul å stress över skolan. Men nu när de snart bara 6 timmar kvar av det här året kan jag nog inte varit lugnare! 

 

Det här året har varit rent ut sagt förjävligt för mig. Det finns säkert många förklaringar varför just det som har hänt, har hänt. Men från att gått från en lätt depression i början av de här året till att ha mått ännu sämre genom sommarlovet och sedan kommit till nu, där min diagnos för tillfället är nedstämd. Från en lätt depression till nedstämd är en vinst för mig, och jag planerar att må de bästa jag kan nästa år. 

 

Genom om det här året har jag förlorat mer än vad jag har vunnit, men påvägen tror jag att de händelserna har gjort mig starkare. Jag hatar att bli sparkad på när man redan ligger ner och de tror jag alla gör... 

 

Jag har många krav på 2014 och jag har mål som jag förväntas av min familj, vänner och mig själv ska klara av. Jag har personer som kan hjälpa mig påvägen och ge mig en spark i rumpan när de behövs som mest och jag kunde inte vara mer tacksam för det!

 

Jag har bestämt att 2014 ska bli mitt år och de är det fan ingen som får eller kan förstöra!

2014- många krav, många mål, ett år som ska vara 100000 gånger bättre än 2013.

Nytt år, ny start!

 

Det här är en låt som hjälper mig väldigt mycket nu. En av Simple Plans nya låtar och i grunden handlar om att man ska se framåt tills när allt är bra igen och när just jag är den som är the Lucky One. 

 

Det har vart en tuff vecka. Började faktiskt bra och bestämde med Jenny att jag ska klara att gå till skolan hela december. Men det sprack dagen efter, inte med flit dock. Hade mentorssamtal förra onsdagen som min mentor egentligen fick tvinga ut mig om vad som hade hänt, men som därifrån ledde till att jag fick en akut tid hos kuratorn och sedan vidare till BUP, eller Prima Barn som de heter i spånga, en timme senare. Allt hände så snabbt, det gick på 2 timmar. 2 timmar som var både långsamma och stressfulla, mitt huvud snurrade i 240 om inte mer. Fick berätta vad som hade hänt 3 gånger, och enligt mig är de 3 gånger för mycket. Var helt känslosamt slut i huvudet efter samtalet på prima barn. Hjärnan kändes mest som mos och mina ögon var svullna från att ha gråtit 2/3 gångerna jag berättde. Allt känns så overkligt. Sov varken torsdag eller fredag natt, lördag och söndag natt fick jag några timmars sömn men de berodde på något helt annat.

Vet inte vad jag ska säga. Finns det ens nått att säga? Är bara så frustrerad och arg ändå så det spelar väl ingen roll vad man säger för det kommer ändå ut fel. Är så dålig och berätta hur jag känner, kan inte sätta det på ord...

 

7 månader. i natt, tisdag natt, 10/11 december har det gått 7 månader sen det hände. Helt overkligt eftersom jag återupplever det varje natt iallafall. Kommer ingenstans, minns inget mer, upplever exakt samma saker, samma ord, samma blickar. Vad som har hänt, har hänt... men vart går jag nu? Hur fortsätter jag framåt? Så många frågor som är svåra att svara på. Jag antar att jag ska få svar på några av dom idag. Då är det mitt första bup samtal med en psykolog... vet inte ens om jag tror på om att man ska prata om sina
problem. Men ska iallafall ge det ett försök.

Finaste lilla ängeln har kommit till världen. Hon är så gosig å liten å mysig å fin! Åhh fina fina Luna, Välkommen hit!